Det hände för 1 ½ vecka sen....

Nu ska jag skriva om en omtumlande upplevelse. Det har nu gått ca 1½ vecka sen, men nu får jag tid att skriva. Det var lördag och vi gick iväg på en miniutflykt tillsammans med några av Johans syskon med familjer, för att åka pulka i vintervädret. Barnen åkte på och vi hade med mackor och varmchoklad. En helt vanlig utflyktsdag... Sen började vi känna oss lite frusna och började packa ihop. Wilmer blev otålig och ville gå innan oss andra. Så han och Milton fick gå i förväg eftersom jag visste att de hittade hem. Då vi hade gått en liten bit möttes vi av två storgråtande killar. Jag sprang mot dem och undrade vad som hänt? De berättade att de hade tagit en genväg genom skogen och att Wilmer sprungit genom isen på ett djupt träsk i skogen. Det var så djupt att han inte nådde botten sa han. Han försökte klättra upp ur det iskalla vattnet, men då gick isen bara mer sönder runt omkring. Milton gick ner med fötterna i vattnet och försökte hjälpa honom. Han sa till Wilmer att ta tag i ett järnrör, som fanns där. Wilmer gjorde det och kom upp... De var väldigt chockade, ledsna och kalla. Johan satte Wilmer på snowracern och sprang hem med honom så an skulle få bli varm fort! Jag tänkte mycket på hur det kunde ha slutat.... Tänk om han gått iväg själv och inte kommit upp. Det hade tagit länge innan vi märkt att han var borta, usch!!! Tack Gud att det slutade bra! Ingen förkylning fick han heller! Tror att de lärt sig något i alla fall och inte springer iväg på "okänd" mark....