Idag när Johan hämtade småkillarna på dagis så hade Wilmer gjort illa sin fot och satt o grät och kunde inte gå på foten. De berättade att han hade hoppat ner från rutschkanan och landade snett på foten. När han kom hem hade han fortfarande super ont och grät bara jag rörde vid foten. Jag ringde till sjukvårdsupplysningen (mina vänner) och rådfrågade dem. De tyckte att vi skulle åka in till barnakuten så de fick undersöka foten. Att Wilmer gråter och hoppar på ett ben betyder att han verkligen har ont, för han är en liten tuffing!
Då vi pratade om vem som skulle åka in med honom sa jag till Johan att jag inte vet om jag hittar. Då sa Ludvig: " Men du kan ju kolla på en karta hur man åker, hur lätt som helst!" Då utbrister Wilmer (på ett sätt som bara han kan, med inlevelse och kroppsspråk) " Men, har vi verkligen en karta!?!" Man får alltid hålla sig för skratt då han berättar något. Det låter inte så kul så här, men han ger verkligen hela sin själ då han berättar något :-)
Så nu har de väl varit där ett par timmar, få se hur länge det tar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar