Sjuk utan barn=lyx

Jag är fortfarande sjuk så här händer inte så mycket. Minns tillbaka på hur det var att vara sjuk utan barn, innan man hade barn alltså. Då kunde det ibland vara ganska skönt (om man inte var dödssjuk då vill säga). Man sov halva dagen, satt i soffan framför tvn med en kopp te och gjorde inget. Nu: Igår kväll gick jag och snöt mig hela kvällen och frös och när jag gick och la mig ville jag verkligen sova länge... 23.30 vaknar Jaxon första gången, gnäller tills jag ammar honom ( fick hålla upp mitt huvud så inte snoret droppade ner på honom). Sen gnällde han många gånger. Gav honom näsdroppar och alvedon. Sen fick jag amma honom runt tretiden och runt halv 6. I vanliga fall ammar jag bara en gång på natten och en gång på dagen, men nu då han är snorig och får tänder så verkar han vilja bli ammad halva natten.... Min väckarklocka ringde 06.45 och då sov Jaxon som en stock. Oj, vad jag hade velat sova, tung i huvet och täppt i näsan. Men då är det bara att hoppa upp, få liv i barnen och se till att de gör sig klara! Sen ut i kylan och skjutsa dem till skolan. Såna dagar skulle jag vilja ha en skola nära, så de kunde gå dit.... Ja,ja, men tur att man bara är sjuk ibland!

Bild på blommor från i lördags :-)